Josefine Ahlskog Eriksson går vår utbildning till Stödpedagog hos KUI Yrkeshögskola

Jag arbetar som stödassistent på ett LSS-boende i Sigtuna kommun, och när min kommun satsade på att utbilda stödpedagoger missade jag den möjligheten. Det väckte dock en stark vilja hos mig att utveckla min yrkesroll och ge den en mer pedagogisk inriktning. Därför valde jag stödpedagogutbildningen.

Jag gick in med ett öppet sinne och förväntade mig att mycket skulle kännas bekant från mitt arbete. Men utbildningen har överträffat mina förväntningar, särskilt i hur den fått mig att växa på ett personligt plan. Det har varit en resa från osäkerhet till att känna trygghet och stolthet över min roll. Idag känner jag verkligen att jag är på rätt plats.

Varje kurs har haft något unikt att erbjuda, men kommunikationskursen har varit mest inspirerande för mig. Den utmanade mig att tänka på nya sätt och att våga testa verktyg som jag tidigare kanske hade undvikit. Det har stärkt mig både professionellt och personligt.

Lärarna har varit fantastiskt engagerade och skapat en trygg miljö där jag vågat ställa frågor och dela mina tankar. De är både lyhörda och tydliga, vilket gjort lärandet både givande och roligt. Deras stöd har varit ovärderligt för min utveckling och mitt självförtroende.

Jag föredrar klassrumsundervisning eftersom jag koncentrerar mig bättre där, men de digitala verktygen har varit smidiga och användarvänliga. Det har underlättat studierna och hjälpt mig hålla en god struktur även på distans.

En av mina största utmaningar har varit att hantera självkritik och ambivalens. Ibland har jag velat mycket men haft svårt att koncentrera mig eller släppt in negativa tankar. Genom att reflektera över min egen utveckling och påminna mig om att lärande är en process som tar tid, har jag blivit snällare mot mig själv. Själva utbildningen har också stärkt mig med kunskap som bidragit till att jag hittat balans och växt både som person och student.

Lågaffektivt bemötande är något jag verkligen har tagit till mig. Tidigare tänkte jag att det mest handlade om att hantera andras utåtagerande beteenden, men jag har förstått att det även handlar om att hantera mina egna reaktioner. Genom att arbeta lågaffektivt kan jag stödja både mig själv och huvudpersoner på ett mer konstruktivt sätt. Jag tror att detta är en färdighet som verkligen kommer att göra skillnad i min framtida yrkesroll.

Jag ser stora möjligheter att utvecklas vidare. Mina erfarenheter inom foto, media och hälsa kompletterar det jag lärt mig som stödpedagog och öppnar för nya vägar, som att skapa visuella hjälpmedel eller arbeta hälsofrämjande. Jag ser också potential i att utveckla stödpedagogrollen genom egna projekt där jag kan kombinera mina kreativa och pedagogiska färdigheter för att nå ut till en större målgrupp.

Ritprat är något jag först var tveksam till, eftersom jag inte är så bra på att rita. Men jag har upptäckt att det skapar ett unikt samspel, där både jag och personen jag pratar med blir engagerade. Det är ett kreativt verktyg som gör samtal mer levande och meningsfulla, och det har verkligen blivit en metod jag känner mig trygg med.

Våga prova! Jag var själv osäker i början, men utbildningen har varit en resa som förändrat både hur jag ser på mig själv och mitt arbete. Det är en investering i din framtid som du inte kommer ångra.

Gemenskap, glädje, inspiration.

Läs mer om YH-programmet till Stödpedagog hos KUI »