×
 

Bytte robotar mot människor

När terrorattacken i Stockholm skedde ville de flesta fly. Men inte Madeleine Glennemark. Hon satt på bussen när det hände och kände starkt att hon ville bara dit och hjälpa de människor som var i nöd. Men då arbetade hon inte inom vården och hade ingen kompetens att bistå med. Det har hon nu. Hon har följt sitt hjärta och studerar till undersköterska på KompetensUtvecklingsInstitutet.

Drömyrket när hon var barn var att bli ridande polis. Därför valde hon Social linje på gymnasiet som var en bra grund för de som ville bli poliser. Hon ville arbeta med människor och att hjälpa. Men efter gymnasiet fick hon istället fast arbete och kunde resa och ta lån och köpa lägenhet. Då la hon tankarna på att utbilda sig på hyllan. I stället för att arbeta med människor blev det något helt annat, nämligen robotar. Hon har jobbat nästan hela sitt yrkesliv inom industrin. De senaste elva åren arbetade hon i produktionen inom bioteknik. Företaget producerade antikroppar till forskningsindustrin. Där jobbade hon med automatiserade produktionsutrustning och programmerade robotar att utföra olika uppgifter.

– Skillnaden nu är att jag jobbar med människor, roboten stängde jag av. Människor behöver min uppmärksamhet hela tiden. Jag kan inte vara sur och vresig en dålig dag. De jag vårdar är sjukare än vad jag är och de behöver omsorg och stöttning.

En annan stor skillnad hon har märkt mot förut är längden på relationerna hon har med människorna omkring sig i sitt yrke.  Hennes förra arbete var på ett litet och familjärt företag där många hade jobbat länge och relationerna med varandra var långa. På ett sjukhus har man ofta korta relationer med patienterna. Men nu får hon göra det hon brinner för, hjälpa och ta hand om.

– Jag känner mig behövd. Jag får kärlek och värme tillbaka. Och tacksamhet.

Mammans sjukdom blev en tankeställare

Själva vändningen att byta bana kom när Madeleines mamma blev sjuk och dog. Hon funderade då på om hon ville arbeta med palliativ vård, vård i livets slutskede. Då föddes idéen om att studera till undersköterska. Hon pratade med hennes kollegor och chef som stöttade henne i hennes tankar och val. De trodde att hon skulle klara av utbildningen och enkelt få ett arbete sedan så Madeleine sa upp sig och nu studerar hon andra terminen av tre på Vård- och omsorgsutbildningen på KompetensUtvecklingsInstitutet. Hon har hunnit bli 45 år och tycker att det är kul och annorlunda att studera i vuxen ålder.

– Jag känner mig modig att studera efter så många års frånvaro från skolvärlden. Men det krävs planering – har jag råd passar det här min familjesituation är några frågor man bör ställa sig.

Hjärnspöket hon hade i gymnasiet att inte klara av studierna är borta och hon har sänkt kraven på sig själv. Madeleine har en annan trygghet nu. Hon måste inte ha de högsta betygen eller lämna in de bästa uppgifterna. Godkänt räcker gott och väl nu. Inför tredje terminen ska hon välja inriktning. Madeleine har bestämt sig för Hälso- och sjukvård då hon tycker att det är den bredaste utbildningen. Sen vill hon komma underfund med vart hon vill jobba. Möjligheterna är många.

– Jag får se om jag kommer att arbeta på BB eller på en vårdcentral. Eller blir det ens i Sverige, jag kanske åker till Afrika och hjälper till vid en svältkatastrof.

En sak är säker, när hon är klar med utbildningen kommer hon att ha kompetens att få arbeta med det hon drömde om på bussen – att arbeta med människor.